måndag, april 05, 2010

1-årskalas för bloggen!

Tänk att det redan gått ett år!
Det har varit ett händelserikt år. Huset är färdigbyggt och vi är inflyttade! Och som en bonus fick vi Melvin :) Verkligen ett svårslaget år!


Idag vaknade jag av ett riktigt snöväder, snopet när det var så soligt och fint igår, men det är ju april nu så det får man väl räkna med... Vädret till trots gick jag ut för att ta lite bilder,
har ju lovat en före och efter bild!





Så här såg tomten ut från början

Här behövs mer fyllnadsmaterial innan grunden


Och så här ser det ut idag!

Snickare Ulf kom förbi idag för att se hur det blivit. Det var roligt att se honom, vi såg honom ju dagligen förut! Vi kom överens om att han ska komma och lägga om vardagsrumsgolv och kakelplattan i hallen som är förstörd. Skönt, men eftersom det är lättare om vi inte är hemma tar vi det till våren när vi kan passa på att åka bort en helg.

Idag på ettårsdagen för bloggen vill jag passa på att tacka alla er läsare. Speciellt glad blir jag för era inlägg. Annars är ni läsare rätt tystlåtna här, men det gör inget, man får göra som man vill:) Bloggen har drygt 30 läsare per dag och det tycker jag är jätteroligt!!!
Hoppas ni har haft en härlig påsk!
Kram Susanne

3 kommentarer:

  1. Självklart följer jag din blogg... superkul att läsa!! Påsken invigdes med att Alva fick kräksjukan så roligare kunde vi ha haft det =(
    Hoppas att allt är bra med er!! Ser fram emot fler bilder och inlägg.
    kram Agneta

    SvaraRadera
  2. Jag är nog en så där nästan halvtyst läsare, det blir så lätt att man bara tittar in o inte hinner hälsa nu när våren är på G igen.

    SvaraRadera
  3. Det var verkligen roligt att följa ert husbygge. Från början funderade man på vad som skulle hända, sen vem det var som byggde osv. Varje gång man åkte förbi så kikade man nyfiket. Det blev till slut ett superfint hus, trevligt att se varje gång man svänger upp mot Runnaby.
    Påsken var lugn, Emma är jätteförkyld o har haft hög feber men börjar så sakta piggna, det är ju så jobbigt att se dom små liven sjuka.

    Anna Timmerbacken

    SvaraRadera